Jag saknar dig...
Hej EvaKarin!
Att du har lämnat oss känns så overkligt. Du var ju min extra mamma, det var ju dig man pratade med när man hade problem man inte visste hur man skulle lösa. Du hade alltid så kloka råd.
Man kände sig alltid trygg i din närhet, oavsett vilket humör du var på.
Jag kommer nog aldrig att glömma den där skräckliknande känslan i Lördags när jag stod i köket. Sanna skickade ett sms och sa att något hade hänt dig. Fred hade ringt till Roger och frågat om alla var hemma, för han var tvungen att berätta någonting som hade hänt med dig. Någonting otrevligt...
Jag ringde upp Sanna direkt jag såg smset och frågade vad som hade hänt men just då visste hon ingenting mer än att Fred var på väg, hon fick brottom att lägga på för Tommy ringde henne.
Ungefär 5 minuter senare så får jag ett till sms från Sanna och det står bara att du är död.
Der isade i hela kroppen och hjärtat slog hårt, knänen ville vika sig, tårarna började rinna och paniken kom.
Jag ringde upp Sanna och sa bara att det inte kunde vara sant.. Hon grinade så mkt att jag inte kunde höra vad hon sa..
Och Nisse var i Umeå på en Skate tävling just då, men han åkte direkt jag berättade vad som hade hänt.. Det tog drygt 2 timmar innan han var hemma. Och det var dom 2 längsta timmar i mitt liv.
Så fort han kom hem så åkte vi raka vägen till dig..
Mötte Roger ute på gården och hans ögon var fyllda med tårar.. Frågade om det verkligen var sant, om det inte fanns en liten liten chans att du kanske levde.
Men det såg inte ljust ut..
Jag sprang in till Sanna och kramade om henne, hon bara grinade och grinade. Sen såg jag Tobias och Mattias..
Livet förvandlades till en mardröm på bara 10 minuter.
Men dom får iaf behålla huset och det känns jätte bra för alla, för där finns du överallt.
Sanna jag & Nisse har jobbat med att sortera och röja undan med grejer, välja vilka kläder som ska bort och vilka saker som ska vara kvar.
Och det känns så fel att plocka bort saker som tillhör dig..
Du sa många gånger att du ville röjan utan en massa saker och få det mindre rörigt.. Så vi försöker tänka på det så.
Men det är jobbigt, jätte jobbigt..
Jag har fått gråta ganska mkt så jag har nog fått ut en del, men det är mycket kvar..
I Söndags så åkte jag, Nisse, Fred och Roger upp till Älvsbyn och hämdade hem dina saker, din bil och Kara..
Det var så fruktansvärt att se din bil stå där helt tom..
Och att se Tommy så där förkrossad.. Han berättade hur länge ni har varit vänner, och hur mycket han älskar dig.
Alla älskar ju dig!! Det är så orättvist att du inte får finnas med oss mer!!
Nisse hann ju inte känna dig så länge, men han saknar dig så otroligt mycket han också.. På vägen hem från Älvsbyn så bröt även han ihop, vi fick stanna på en P-ficka och han fick släppa ut en del av sorgen som han bär på.
Och ni två som skulle hoppa fallskärm tillsammans, det hann ni ju aldrig göra:(
Men han har sagt att han ska hoppa för dig ändå. Och det vet jag att han kommer att göra..
Det är så hjärtskärande att se alla så här ledsna, men vi håller ihop och försöker stötta varandra så mycket som det går.
Jag saknar dig så mycket EvaKarin.. Jag hör din röst i huvudet hela tiden, jag ser dig när jag bludar.
Varför blev det så här? Kom tillbaka till oss så vi får hålla om dig en sista gång..
Hinner inte skriva mer idag, ska göra klart här hemma med mat till katterna och packa med lite mat som vi ska ta med oss tillbaka till ditt hus..
Men jag ska skriva till dig så ofta jag kan.. Älskar och saknar dig!!
Många kramar / Micaela
Att du har lämnat oss känns så overkligt. Du var ju min extra mamma, det var ju dig man pratade med när man hade problem man inte visste hur man skulle lösa. Du hade alltid så kloka råd.
Man kände sig alltid trygg i din närhet, oavsett vilket humör du var på.
Jag kommer nog aldrig att glömma den där skräckliknande känslan i Lördags när jag stod i köket. Sanna skickade ett sms och sa att något hade hänt dig. Fred hade ringt till Roger och frågat om alla var hemma, för han var tvungen att berätta någonting som hade hänt med dig. Någonting otrevligt...
Jag ringde upp Sanna direkt jag såg smset och frågade vad som hade hänt men just då visste hon ingenting mer än att Fred var på väg, hon fick brottom att lägga på för Tommy ringde henne.
Ungefär 5 minuter senare så får jag ett till sms från Sanna och det står bara att du är död.
Der isade i hela kroppen och hjärtat slog hårt, knänen ville vika sig, tårarna började rinna och paniken kom.
Jag ringde upp Sanna och sa bara att det inte kunde vara sant.. Hon grinade så mkt att jag inte kunde höra vad hon sa..
Och Nisse var i Umeå på en Skate tävling just då, men han åkte direkt jag berättade vad som hade hänt.. Det tog drygt 2 timmar innan han var hemma. Och det var dom 2 längsta timmar i mitt liv.
Så fort han kom hem så åkte vi raka vägen till dig..
Mötte Roger ute på gården och hans ögon var fyllda med tårar.. Frågade om det verkligen var sant, om det inte fanns en liten liten chans att du kanske levde.
Men det såg inte ljust ut..
Jag sprang in till Sanna och kramade om henne, hon bara grinade och grinade. Sen såg jag Tobias och Mattias..
Livet förvandlades till en mardröm på bara 10 minuter.
Men dom får iaf behålla huset och det känns jätte bra för alla, för där finns du överallt.
Sanna jag & Nisse har jobbat med att sortera och röja undan med grejer, välja vilka kläder som ska bort och vilka saker som ska vara kvar.
Och det känns så fel att plocka bort saker som tillhör dig..
Du sa många gånger att du ville röjan utan en massa saker och få det mindre rörigt.. Så vi försöker tänka på det så.
Men det är jobbigt, jätte jobbigt..
Jag har fått gråta ganska mkt så jag har nog fått ut en del, men det är mycket kvar..
I Söndags så åkte jag, Nisse, Fred och Roger upp till Älvsbyn och hämdade hem dina saker, din bil och Kara..
Det var så fruktansvärt att se din bil stå där helt tom..
Och att se Tommy så där förkrossad.. Han berättade hur länge ni har varit vänner, och hur mycket han älskar dig.
Alla älskar ju dig!! Det är så orättvist att du inte får finnas med oss mer!!
Nisse hann ju inte känna dig så länge, men han saknar dig så otroligt mycket han också.. På vägen hem från Älvsbyn så bröt även han ihop, vi fick stanna på en P-ficka och han fick släppa ut en del av sorgen som han bär på.
Och ni två som skulle hoppa fallskärm tillsammans, det hann ni ju aldrig göra:(
Men han har sagt att han ska hoppa för dig ändå. Och det vet jag att han kommer att göra..
Det är så hjärtskärande att se alla så här ledsna, men vi håller ihop och försöker stötta varandra så mycket som det går.
Jag saknar dig så mycket EvaKarin.. Jag hör din röst i huvudet hela tiden, jag ser dig när jag bludar.
Varför blev det så här? Kom tillbaka till oss så vi får hålla om dig en sista gång..
Hinner inte skriva mer idag, ska göra klart här hemma med mat till katterna och packa med lite mat som vi ska ta med oss tillbaka till ditt hus..
Men jag ska skriva till dig så ofta jag kan.. Älskar och saknar dig!!
Många kramar / Micaela
Kommentarer
Trackback
