Nu är det Fredag, snart en vecka sen du lämnade oss. Och jag kan fortfarande inte förstå att det är sant..:(
Jag vet ju men jag förstår inte.
Din syster kom förbi huset idag, jag har aldrig tänkt på hur fruktansvärt lika ni är varandra, hon påminner om dig så mycket i utseendet..
Vi har börjat få ganska mycket gjort nu, köket börjar ta sig. Vi rensade ur hallen idag, vi har lite grann kvar där bakom draperiet brevid din sovrumsdörr.. Sen är det fördigt för att börja måla. Vi får se hur mycket färg det finns kvar från när du började men annars så kanske Anki hade så vi kunde ta:)
Sen måste vi nog köpa lite mera färg när vi ska börja måla i köket, skåpluckorna och sådär:)

Mathias kom oxå idag, det var så kul att se att han blivit lite gladare.. Han är ganska stark han med tror jag!
Tobias mår oxå lite bättre nu, och han ska vara nykter tills han fyller 18, det sa han idag.. Du tyckte ju inte så mycket om när han drack alkohol.. Jag tror han gör det för din skull.
Men jag tror också att det är bäst att hålla sig från alkoholen nu när det är så här mycket sorg runt omkring oss.. Bättre om vi finns nära och stöttar varandra..

Idag fick vi höra att obduktionen var klar och att det var en hjärnblödning du dog av. Vi förstod ju det när vi fick höra hur allting gick till, när du hade ont i nacken och huvudet och sådär. Men det känns skönt att veta det svart på vitt också..

Om du är med oss och ser allting vi gör så kan jag bara gissa hur stolt du måste vara över Sanna, jag beundrar verkligen hur stark hon är. Det är hon som drar hela släden.
Hon som bestämmer vad som ska bort och vad som ska stanna.. Hon är ju en sån som inte vill spara saker som inte kommer till användning, och hon har ju sparat vissa saker som vi inte kommer att använda men det är ju för att dom sakerna är så mycket du.
Men att hon ändå är så stark att hon orkar ta besluten om vad som ska stanna och vad som ska åka.
Hon stiger upp kl 10 varje morgon och börjar med tvätten, sen jobbar hon på hela dagen fram tills det är kväll.
Plus att varje morgon när jag vaknar så kommer hon in och frågar om jag vill ha kaffe:) Sen kommer hon med en kopp till sängen:)
Jag & Nisse bjöd henne på lax & sötpotatis med romröra idag, sen fick Fred och Roger gräddpytt..

Men vi saknar dig allihopa, så mycket att det inte med ord går att beskriva.. Och även fast vi inte gråter mer nu så tror jag att du vet hur mycket vi saknar dig..
Jag förstår vad Tobias menar med att det inte känns rätt när man inte grinar mer. Och jag har aldrig varit med om att någon som står mig så nära som du gjorde har gått bort. Så jag vet inte hur det funkar..
Men alla bearbetar det väl olika?

Det är så många gånger per dag som jag vill ringa dig och fråga när det är nåt jag inte hittar eller nåt jag inte förstår, jag & Sanna pratade i bilen på väg hit till lägenheten om att vi vill ringa dig och berätta vissa saker..
Men du kanske hör oss utan telefon nu?
Önskar bara att vi kunde få be dig om råd, det är bara du som kan svara på våra frågor..

Nu ska jag gå och kramas med katterna lite, blir så lite av det nu när vi är i huset mesta dels..
Men jag ska skriva till dig och berätta mer när jag kommer tillbaka till lägenheten nästa gång.

Tänker på dig vännen, älskar dig!

/ Micaela Enberg