Älskade mamma..

Jag kan bara inte förstå att det är sant. Det är så jävla orättvist..
Du skulle ju bli 200, du lovade mig! Varför lämnade du mig?
Jag försöker verkligen vara stark för din skull, för du har lärt mig det. Men ibland är det svårt. För svårt.
Jag skulle ge vad som helst för att ha dig här, livet är så tomt utan dig.
Hur ska jag orka med allt? Vem ska ge mig alla kloka råd? Vem ska finnas för mig och älska mig som bara du kunde? Vem ska stryka mig i håret och bädda om mig när jag har somnat i din soffa. Vem ska lyssna på kontig och annorlunda musik med mig? Ingen kommer någonsin kunna ta din plats, ingen!
Jag älskar dig och jag saknar dig. Du är det bästa!
Jag ska göra i ordning i huset, precis som du ville ha det. Vi har börjat nu, försöker hålla mig sysselsatt hela tiden, plockar och röjer. För stannar jag upp så bryter jag ihop. Men jag kämpar. Jag älskar dig mamma.


/Sanna Hedmark


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0