Var ett tag sen jag skrev här, har inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Varit tom på ord.

Jag saknar dig så mkt. Dom här senaste dagarna så har du varit i mina tankar mer än nånsin förr. Vet inte varför.
Och det känns som att du finns kvar. Just nu så kan jag inte förstå att du är borta.
Jag saknar dig EvaKarin, hur mkt som helst, massor!
Igår fyllde jag år, och Mattias, du fattades..

Jag och Sanna stod utanför af igår, jag lyssnade på Björn i lurarna och Sanna rökte en cigg och prata med Elin i telefon. Då fick jag en minneskänsla, lukten från cigaretten och låten med Björn kastade mig till en stund vi hade i sommras, det var den där kvällen när du träffade Nisse första gången, vi drack vin och grillade hemma hos dig.
Vi skulle skjuta sönder talldrikarna med luftgeväret för att slippa undan disken. :)
Det var en så trevlig kväll och jag skulle göra allt för att få återuppleva den.

Jag mår inge bra idag och jag vet inte vad det beror på, och tankarna på dig gör att jag vill gråta. Jag behöver dig, jag saknar dig, du var en så viktig människa i mitt liv, jag kan inte förstå att du aldrig mer kommer tillbaks.
Att jag aldrig igen ska få träffa dig, prata med dig, skratta med dig.
Ååh! Varför togs du ifrån oss?!
Snälla kom hem igen..

Älskar dig så mycket..

/ Micaela Enberg