För exakt 2 år sen idag den här tiden så hade vi ingen aning om vad som väntade oss. Vi visste inte att det skulle bli den värsta dagen i våra liv. Att vi om några timmar skulle få möta den tygnsta sorg vi mött.

Jag stod i köket i lägenheten på Moröbacke, Nils var i Umeå på skatetävling och Therese skulle komma till mig och hälsa på den dagen. Jag messade med Sanna som vanligt, sen fick jag ett sms där hon skrev att nånting hemskt har hänt med dig. Hon skrev att Fred hade ringt till Roger och sagt att dom alla skulle samlas för han hade nånting fruktansvärt att berätta om dig.
Jag ringde upp Sanna direkt och frågade vad som händer, hon var väldigt orolig men hon hade ingen aning, och samtidigt ringde Tommy till henne så hon sa att hon skulle ringa upp direkt hon fick veta vad det var som pågick.
2 minuter senare fick jag ett sms av henne som löd "hon är död". Känslan som svepte över mig då kommer jag aldrig att glömma.

Jag ringde upp henne direkt, men hon var så ledsen att hon knappt fick fram ett ord. Så jag ringde till Nils och berättade vad som hade hänt, han skyndade sig hem allt vad han kunde. Det tog inte fullt 2 timmar innan han var hemma igen men det kändes som tusen dagar.
Han skjutsade mig till Sanna och jag sprang in i huset där jag såg henne sitta inne i ditt rum. Hon vek dina kläder och stoppade in dom i din garderob. Vi satt där i din säng och pratade, det var så svårt att förstå, det kändes inte som att det var sant.

Det tog lång tid innan man verkligen kunde begripa att du inte skulle komma tillbaka igen. Att vi aldrig mer skulle få höra din röst, eller se dig igen.
Än idag så har jag svårt att förstå att du är borta. Du var en så viktig människa i mitt liv, i mångas liv. Jag önskar så himla mycket att du kunde komma hem igen, för vi saknar dig..

Och nu har det gått 2 år. Livet går vidare, men vi kommer aldrig att sluta sakna dig.


Älskar dig vännen..